Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sten Tolgfors’

Svenska Dagbladet inleder en artikelserie om Sverige i FRA-debattens spår. Med tanke på innehållet i första artikeln så kan detta bli riktigt intressant! I ingressen skriver Svd:

Med ord som ”bloggbävning”, ”nätdemokrati” och ”deltagarkultur” har det civila samhället delvis förändrat inriktning. Men har det också bytt innehåll? SvD inleder i dag en serie om Sverige i FRA-debattens spår. Det som hänt, skriver Lena Halldenius, är inget mindre än att Sverige åsidosatt sin egen grundlag.

Greppet är också intressant där Lena Halldenius tar avstamp i filosofen Immanuel Kants skrift ”Zum Ewigen Frieden” (”Den eviga freden”) där han diskuterar vad som krävs för fred och rättvisa.

Krig är skräck, rädslan för att bli attackerad, känslan av att man alltid måste vara på sin vakt även då ingenting händer. Därmed är inte heller frånvaro av strid tillräckligt för att fred ska råda. Fred kan inte beskrivas i militära termer; fred är ett rättsligt tillstånd. Fred kan inte förhandlas fram av män i uniform; den kan bara regleras fram av folkligt tillsatta delegater. Poängen med att ha stater är att säkra fred. Den funktionen kan en stat fylla enbart om den är en representativ demokrati med en konstitution som säkrar individuella fri- och rättigheter mot risken att makthavare skor sig själva. Kort sagt, en rättsstat.

En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning. Det är alltid farligt att ge folk makt. Makt förför och stiger en åt huvudet, även då man fått den under demokratiska former. Därför måste också folkligt tillsatta delegater stå under kontinuerlig medborgarkontroll.

Lena konstaterar vidare:

Vad är det egentligen som har hänt? Riksdagen har med ett enkelt majoritetsbeslut åsidosatt svensk grundlag som uttryckligen säger att det allmänna inte får lov att undersöka ”brev eller annan förtrolig försändelse” och inte heller avlyssna ”telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.

På denna remarkabla uppvisning i politisk fräckhet kan man lägga olika tolkningar. En är smått konspiratorisk: Makten förför; det är läckrare med signalspaning än med rättigheter. Det är också politiskt intressant att hålla folk rädda. Helst ska de vara rädda för något vagt och obestämbart som sker i det fördolda. Detta något kan man skydda dem mot enbart genom något annat som också är vagt, obestämbart och sker i det fördolda, något som är smart och svårt och får folk att känna sig lite dumma. Folklig opposition blir då ett strategiskt problem, som ska avvärjas.

Jag måste säga ett detta är något av det bästa i analysväg som jag sett i FRA-debatten i gammelmedia. Jag rekommenderar alla varmt att läsa hela artikeln och det ska som sagt var bli intressant att se vad som kommer att följa i denna artikelserie.

Annat intressant i FRA-debatten är Mark Klambergs inlägg på SVT Opinion. Inlägget går också att läsa på Marks blogg. Slutklämmen säger en hel del om debattläget:

När regeringen inte vill kännas vid vad som står i den antagna lagstiftningen så är det svårt att föra en meningsfull debatt.

Via HAX kan jag läsa att Max Andersson (mp) har ställt en interpellation till Sten Tolgfors om FRA-chefen Ingvar Åkesson angående Ingvars påstående att FRA inte får tillgång till all datatrafik över Sveriges gräns.

Att en generaldirektör förser allmänhet och riksdagsledamöter med oriktig information om sin myndighets känsliga befogenheter är inte acceptabelt, särskilt inte när det pågår en politisk debatt om vilka befogenheter myndigheten bör ha.

Bloggar om , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

FRA-lagen är en dålig idé av många anledningar. Det finns integritetsintrånget, risken för läckor och missbruk mm. Det är om detta som debatten har handlat om i stort sett hela sommaren och det är tunga och ytterst relevanta argument mot lagen. Men det finns också andra argument mot FRA-lagen. Igår skrev jag om svårigheten att sortera ut en liten andel för FRA relevant information ur en störtflod av ej relevant information. Jag har även berört det tidigare. Matematiken är helt enkelt inte på FRA:s sida. Antalet meddelanden som felaktigt fastnar i FRA:s filter ökar lavinartat och detta kommer tära på FRA:s resurser att utreda så pass mycket att risken är överhängande att man faktiskt kommer missa relevant information. Detta i kombination med en övertro på FRA:s förmåga att hitta relevant information (FRA har ju fått tillgång till så mycket information) gör att man sänker garden. FRA-lagen gör oss därmed mer sårbara och det till ett högre pris!

Från HAX blogg blir jag uppmärksammad på att Mark Klamberg på sin blogg idag under rubriken ”Är signalspaning i kabel svaret” skriver om att svårigheterna i svensk säkerhetspolitik inte är bristen på information utan snarare bristen på analys av drivkrafter och intressen hos de krafter som skulle kunna hota Sverige. Jag håller med Mark helt och hållet! Jag tror dessutom att det saknas en analys av vad för slags information Sveriges försvar behöver, vad Sveriges försvar ska användas till och vad Sveriges försvar får kosta. Tolgfors säger nu att kriget i Georgien visar vikten av en effektiv underrättelseverksamhet. Jag kan faktiskt ge honom delvis rätt. Kriget i Georgien visar också hur enormt viktigt det är att göra bra analyser. Georgien kunde sannerligen skött förspelet till kriget väldigt mycket bättre än vad man gjorde. Men att, som Tolgfors gör, dra slutsatsen att en effektiv underrättelseverksamhet automatiskt innebär att FRA-lagen behövs håller jag däremot inte med om. En bättre analys av den information som finns helt öppet hade räckt. Precis som jag skrev tidigare så är risken överhängande att om man litar för mycket på inhämtandet av underrättelser så riskerar man att missa analysen av den information man har och därmed göra dåliga beslut. En effektiv underrättelseverksamhet handlar med andra ord inte om att inhämta så mycket information som möjligt utan om att göra en bra analys av befintligt information. FRA-lagen motverkar just möjligheten att göra en bra analys.

MinaModerataKarameller skriver också om Tolgfors utspel. Opassande skriver om att Ingvar Åkesson nu äntligen erkännt att konsekvensen av FRA-lagen är massavlyssning.

Slutligen vill jag tipsa om denna bloggpost från HAX.

Bloggar om , , , ,

Intressant?

Read Full Post »

Sten Tolgfors visar återigen att han totalt missförstått kritiken mot FRA-lagen. Han hävdar fortfarande att det finns ett antal missförstånd runt lagen. Är han såhär korkad eller måste han anstränga sig? Vad krävs för att han ska förstå?

– Det handlar inte om massavlyssning av svenska folket, utan om att spana mot yttre hot för att försöka förstå vad andra länder sysslar med.

Jo, det handlar om massavlyssning! Förståelse för andra länder åstadkommer man med ambassader och dialog med länderna (läs: Ryssland)! Behöver man militära underrättelser så är det MUST:s uppdrag. Tolgfors argument blir inte mer rätt bara för att han upprepar dom om och om igen. Snälla Tolgfors, läs signaturen Hans analys av dina argument! Fundera igenom vad det står. Kom sedan tillbaka och tala om för oss vem som har missförstått! Vi lovar att vi ska godta din ursäkt om du bara fixar till den uppkomna skadan och river upp lagen.

Och: Var är Reinfeldt? Det här börjar bli pinsamt till och med för nej-sidan!

Bloggar om , , ,

Read Full Post »