Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas. FRA-lagen är en dålig idé. FRA-lagen är en dålig idé av många orsaker. Men, FRA-lagen är förmodligen också kontraproduktiv. Anledningen handlar om matematik och speciellt det som man brukar kalla för ”false positive paradox”. Det fungerar såhär:
Antag att FRA:s sökbegrepp har en träffsäkerhet på 99%, vilket är högt med tanke på hur diffusa saker det är tänkt att FRA ska spana efter. Antag också att det skickas en miljon meddelande per dag genom Sverige vilket måste vara extremt lågt räknat men det är en bra illustration. Antag också att 100 av dessa meddelande är av intresse för FRA vilket måste vara en ohygglig överdrift men återigen en bra illustration.
Där har vi förutsättningarna. Då räknar vi lite… FRA kommer att fånga 99 av de 100 intressanta meddelanden. BRA tänker du. FRA:s filter missar bara ett enda intressant meddelande! Toppen! Man kan ju nästan tycka att FRA-lagen kanske inte är så dum i alla fall. MEN, och här kommer de tråkiga nyheterna för FRA. Av de 999 900 meddelandena som inte var av intresse för FRA kommer filtret vaska fram 9 999 meddelanden som är helt irrelevanta för FRA. Detta vet dock inte FRA förrän man manuellt har kollat dessa. Det innebär att för varje intressant meddelande måste man i mitt exempel läsa 101 ointressanta meddelanden. Detta är dessutom extremt överdrivet. Vem tror att 1 meddelande på 10 000 är intressant för FRA?
Bruce Schneier skriver såhär redan 30:e september 2001 efter 11:e september-attackerna:
Demands for even more surveillance miss the point. The problem is not obtaining data, it’s deciding which data is worth analyzing and then interpreting it.
More data can even be counterproductive. The NSA and the CIA have been criticized for relying too much on signals intelligence, and not enough on human intelligence. The East German police collected data on four million East Germans, roughly a quarter of their population. Yet they did not foresee the peaceful overthrow of the Communist government because they invested heavily in data collection instead of data interpretation.
FRA:s sökbegrepp har tidigare varit mycket tillförlitliga eftersom andelen för FRA intressant trafik har varit hög i förhållande till den för FRA ointressanta trafiken. På militära frekvenser så pratar i stort sett bara militärer. När man nu har fått tillstånd att spana i kabeltrafik så kommer FRA att få plöja genom en störtflod av civil och ointressant trafik. Med andra ord så kommer det inte spela någon roll om FRA:s sökbegrepp har en felprocent på 1%, 0.1% eller 0.01% eftersom om man försöker hitta en liten andel intressant information i en stor mängd ointressant information så kommer man alltid att till största delen hitta icke-relevant information oavsett felprocenten på filtret. FRA kommer att bränna hela sin kapacitet på att följa upp ointressanta meddelande och därmed ökar risken för att man faktiskt missar intressanta meddelanden. De ointressanta meddelandena som felaktigt fastnar i FRA:s filter utgör dessutom din och min kommunikation som vi inte tycker någon annan har med att göra. Ändå kommer FRA att läsa och, nästan oundvikligen, missbruka denna information trots alla fina ord om att den ska förstöras. Därför är FRA-lagen en extremt dålig idé.
Alla som kan bör demonstrera ritt missnöje med lagen den 16:e september då riksdagsledamöterna återupptar sitt arbete efter sommarlovet. Det finns dessutom fler anledningar till att sätta ner foten och säga ifrån att nu får det vara nog innan vi lever i ett kontrollsamhälle som saknar motstycke i världshistorien!
Se den här föreläsningen där Peter Donnelly berättar hur vi missuppfattar statistik. Peter tar bland annat upp ”false positive paradox”.
Bloggar om FRA, false positive paradox, signalspaning, avlyssning
Pingat på intressant.se
[…] tunga och ytterst relevanta argument mot lagen. Men det finns också andra argument mot FRA-lagen. Igår skrev jag om svårigheten att sortera ut en liten andel för FRA relevant information ur en störtflod av ej […]