Birgitta Ohlsson skriver i SvD att Tolgfors och Åkesson missuppfattar kritiken mot FRA-lagen. Precis som många andra skrivit tidigare är vattendelaren när intrånget i den personliga integriteten sker. Motståndarna, och även Lagrådet, anser att det sker när staten bereder sig tillträde till kabelkommunikationen och förespråkarna verkar tycka att det sker när en handläggare granskar kommunikationen. Eftersom det råder oenighet om en så grundläggande punkt så borde man, precis som allt fler nu verkar förespråka, tillsätta en bred utredning för att utreda behovet och utformning av lagen.
Sverige behöver en underrättelsetjänst. Men, precis som jag skrivit tidigare, så innebär inte en underrättelsetjänst att man måste massavlyssna. Ambassader har bland annat som uppgift att inhämta uppgifter från landet där de är placerade och rapportera detta hem till UD. Precis som Birgitta skriver så är alltså utbyggd ambassadverksamhet förmodligen effektivare än massavlyssning av svenskars kommunikationer. Satsa FRA-pengarna på ambassader istället! Lite oväntat fick jag stöd i min uppfattning av Ingmar Karlsson, veterandiplomat med 41 år inom UD, i SvD idag.
Bloggar om FRA, avlyssning, UD
Satsa på ambassaderna.
Hmmmm jag läste en notis förrut på text tv om jag inte har fel att Piratebay hade flyttat in sina servrar på koreas ambassad för att få ha dom ifred från stazi och Nwo lakejerna som vill censurera sanningen.
[…] Frågan är då om detta motiverar FRA-lagen och det intrång i privatlivet som den innebär? Mycket av informationen kunde vi ju själva inhämtat genom väl utbyggda ambassader! […]
[…] åstadkommer man med ambassader och dialog mer länderna (läs: Ryssland)! Behöver man militära underrättelser så är det MUST:s uppdrag. […]