Problemet med hemliga organisationer är just att de är hemliga och medborgarna har ingen riktig insyn i vad de håller på med. Även politiker har problem med insynen i dessa organisationer. Det kan vara FRA eller försvarsmakten eller för den delen ACTA-förhandlingarna. Det har varit tämligen uppenbart en längre tid nu men
idag skriver DN att militären lurade brallorna av regeringen under u-båtsjakten på 1980-talet. Det ledde till att den svenska regeringen tre gånger, stödd av militära experter, anklagade Sovjetunionen för intrång i svenska vatten. Nu har det visat sig att det var minkar och NATO-u-båtar som härjade i svenska vatten.
Den enda bekräftade sovjetiska kränkningen, U137 som gick på grund utanför Karlskrona, var förmodligen precis som Sovjetunionen hävdade, en felnavigering. Mathias Mossberg visar i sin bok ”I mörka vatten – hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan” hur höga militärer medvetet vilseledde lekmännen i Ubåtskommissionen som skulle granska u-båtskränkningarna.
Mossberg ger många belägg för att ansvariga militärer medvetet vilseledde lekmännen i Ubåtsskyddskommissionen, regeringen och allmänheten. Det skedde bland annat genom att iakttagelser som kunde tyda på Natoubåtar hölls hemliga eller bortförklarades med felaktiga argument.
Militären sitter här på både materialet och på expertisen och kan naturligtvis hävda både det ena och det andra med god trovärdighet inför lekmän som är satta att granska verksamheten. Men vänta lite… känns inte detta igen från en debatten rätt nyligen? Jag tänker naturligtvis på FRA-debatten. Om ledningarna kopplas in till FRA så sitter naturligtvis FRA med både materialet och expertisen och kommer inte ha några som helst problem att lura brallorna av de granskare som ska kolla att ”signal”-spaningen går till på rätt sätt. Vad hindrar FRA från att lägga upp hemliga register vid sidan av de register som granskarna tittar på? Eller att FRA ”gömmer undan” spaningsmaterial? Förmodligen kan FRA, om dom mot förmodan blir upptäckta, alltid få det att likna ”ett fel i systemet” eller liknande.
En annan otäck parallell är IPRED-lagen. I det första fallet mot e-phone har domstolen dömt till upphovsrätts-sidans fördel och tvingar E-phone att lämna ut uppgifter om en kund (om domen vinner laga kraft). hur upphovsrätts-sidan har kommer över access till servern i fråga är delvis höljt i dunkel, men det har förmodligen inte skett helt korrekt. Antipiratbyrån har förmodligen lurat brallorna av domstolen att verken är offentliggjorda till allmänheten.
Jag undrar varför folk är så otroligt naiva och blåögda i dessa frågor. Till och med Svante Nycander på DN skriver i artikeln om u-båtarna:
Det som blivit känt genom SVT:s ”Uppdrag granskning” 2007 och Mossbergs bok fanns inte i min föreställningsvärld, jag misstänkte inte svåra ämbetsbrott. Att höga militärer undanhöll regeringen bevisning av vikt för de frågor som skulle utredas – det får marken att gunga under fötterna.
Det kanske är dags att vakna upp. Det kanske är dags att sluta tro att myndigheter och organisationer alltid vill gott. Det kanske är dags att inse att både organisationer och enskilda kan ha helt andra drivkrafter än altruism. Det är kanske dags att förlora oskulden!
Av prestigeskäl eller oförmåga att ta till sig ny information har delar av det politiska etablissemanget hållit fast vid en felaktig version av händelserna – sådant är gift i samhällskroppen.
jj.n bloggar också om hur vi blir lurade och drar paralleller till debatten om VAB-intygen.
Andra bloggar om: u-båtar, politik, FRA, IPRED, ACTA, övervakning, Piratpartiet
bra skrivet
Tack!
Det har hävdats att det inte fanns Sovjetiska miniubåtar, men när det nu finns bevis så tar inga tidningar upp det.
http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=29531&hl=miniub%E5t
En svensk statsminister som på militärens inrådan anklagade Sovjetunionen för intrång i svenska vatten skulle några år senare mördas på öppen gata. Anledningen till mordet har aldrig klarlagts.
Aaah! En liten konspirationsteori! Vi lär väl aldrig få klarhet i anledningen till mordet. vad som däremot är klart är att Sverige förlorade mycket prestige och trovärdighet på grund av u-båtskränkningarna.
[…] Problemet med hemliga organisationer […]