Att lita eller inte lita…

Ekman och Pellnäs. båda med Bo som förnamn, försöker sig på att på SvD Brännpunkt förklara varför debattens vågor har gått så höga i FRA-frågan. Deras förklaring ligger i att folket inte litar på myndigheterna. För att förklara detta misstroende använder dom statens krishantering som varit ”dålig, senfärdig, inkompetent, svajig” med exempel från nerskjutningen av DC3:an, IB-affären, Palmemordet, Säpo och Ebbe Carlsson-affären samt Estonia- och Tsunami-katastrofernas hantering. Slutsatsen är:

Nyckeln till en intelligent, disciplinerad och ickekorrupt underrättelsetjänst är förtroende hos uppdragsgivarna, inte misstänksamhet inför dem.

Visst är det så men en intelligent, disciplinerad och ickekorrupt underrättelsetjänst är och förblir en utopi. Bloggen ”MinaModerataKarameller” uppmärksammar en kommentar hos Henrik Alexandersson från en person som ”praktiserat på Televerket”. Personen berättar om hur de i en speciell lur brukade lyssna på telefonsamtal. Det är ett exempel på att om möjligheten finns så kommer den, förr eller senare, att missbrukas oavsett hur många kontrollstationer och granskare staten tillsätter för att förhindra att det sker. Detta vet vi och därför protesterar vi mot att FRA ska få möjligheten att avlyssna kabelburen trafik. Det är ett för mäktigt vapen! Folk har tröttnat på att vara övervakade, personnumrerade och kontrollerade överallt. FRA-lagen var droppen som fick bägaren att rinna över. Tyvärr är FRA-lagen bara början. Datalagringsdirektivet, ACTA-avtalet och bloggregistreringen kommer härnäst. Opassande Emma har en lista på genomdrivna och kommande lagar och direktiv som hotar den personliga integriteten. Det är ingen uppmuntrande läsning och en ypperlig orsak att med kraft protestera mot införandet av storebrorssamhället.

Bloggar om FRA, avlyssning, personnummer

Pingat på Intressant.se