Det finns årtal man aldrig glömmer. 1989 är ett sådant åratal. Hösten 1989 förändrades välden. 1989 föll Berlinmuren, Kalla kriget tog slut, Europa återförenades och några av väldens värsta övervakningsstater försvann. Idag (19 augusti) för 20 år sedan hölls den pan-europeiska picknicken i Sopronpuszta i Ungern. Det skulle ha varit en symbolisk gest vid gränsen mellan Ungern och Österrike. Ett par borgmästare skulle skaka hand och man skulle tillfälligt öppna ett hål i gränsen mellan länderna. Detta lilla hål, ett nålstick i den järnridå som delat upp Europa i öst och väst, kom att bli det hål som fick vallen att rämna. 661 östtyska turister tog chansen och marscherade mot gränsen. Gränsvakterna hade order om att skjuta skarpt om någon försökte passera gränsen men istället ger högsta befälet order om att inte ingripa och vänder ryggen mot flyktingarna.
I den dallrande hettan ser Arpad Bella i stället flera hundra östtyska flyktingar som i snabb takt kommer emot honom. Unga lurviga män med skägg. Kvinnor i korta kjolar och sandaler. Några av dem skjuter barnvagnar framför sig, andra har småbarn i famnen.
De marscherar rakt mot gränsen.
– Det är i sådana ögonblick, under bråkdelar av sekunder, som man fattar sitt livs beslut, minns Arpad Bella som då inte har en aning om att historia skrivs i denna stund – och att han själv är en av aktörerna.
När flyktingarna börjar springa mot den fortfarande stängda övergången vid Sopronpuszta vet Arpad Bella att han inte kommer att lyda order.
Det så kallade skjutbefälet gäller fortfarande, och egentligen borde han först avlossa varningsskott och sedan skjuta skarpt för att tvinga tillbaka flyktingarna.
I stället ger den 43-årige karriärofficeren och medlemmen i det styrande kommunistpartiet order om att inte ingripa och vänder ryggen till. Östtyskarna bryter med våld upp grinden och rusar in i friheten.
Det är i stunder som denna som hjältar skapas när personer istället för att lyda order lyder sitt samvete. Arpad Bella är en sådan hjälte.
– Men jag är ingen hjälte. Jag gjorde vad mitt hjärta sa åt mig, säger den i dag 63-årige förre gränssoldaten som vi träffar vid gränsövergången där i dag bilar rullar fritt mellan de båda länderna.
Men det är precis det som är att vara en hjälte och det är precis sådana hjältar det finns alldeles för få av i världen. Det är sådant som gjorde Camilla Lindberg till folkhjälte vid FRA-omröstningen förra året. Det är sådant som gjorde mannen som ställde sig framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg 1989 odödlig.
Den pan-europeiska picknicken fick konsekvenser som ingen kunde anat. Östtyskar väller in i Ungern och den 10:e september beslutar Ungern att öppna gränsen mot Österrike varpå östtyskarna väller över gränsen och in i västeuropa. Knappt 3 månader efter picknicken faller själva symbolen för det delade Europa, Berlinmuren, och den 3:e december förklaras det kalla kriget slut. Knappt ett år senare, den 3:e oktober 1990 återförenas Tyskland då Östtyskland upphör att existera som en egen stat. Inte ens den östtyska säkerhetstjänsten Stasi med 200000 anställda och informatörer som höll halva befolkningen under uppsikt lyckades förutsäga denna fullständiga kollaps.
Det är nu 20 år sedan en liten picknick förändrade världen. Låt detta bli en läxa för de politiker och andra makthavare som återigen vill införa avlyssning och övervakning av medborgarna. Inget imperium, diktatur eller övervakningsstat har överlevt längre tidsrymder. Det enda som krävs är några personer som lyder sitt samvete och därmed förvandlas till hjältar!
Uppdaterat: SvD skriver idag i sin ledare om hur första revan fällde allt.
Uppdaterat 2: DN skriver också med anledning av 20-årsdagen.
Uppdaterat 3: SVT skriver om händelsen och om firandet av den
Andra bloggar om: järnridån, berlinmuren, övervakning, avlyssning, integritet, hjältar, 1989
